Gråtit några tårar nu.. Pratat lite med Glädjen och fått stöd. Han är min bezta hezt.
Anyway, ångrar redan det jag skar in i armen idag.. Det ser inte bra ut och gör dessutom väldigt mycket ondare än det brukar göra, failed. Jag vet inte hur jag ska klara detta, men jag får väl skriva lite i den här bloggen och se om det känns bättre, till och börja med är jag den enda som känner till bloggen, framåt i tiden får vi se..
När jag sen är död kan man få läsa om min senaste tid, se vad felet var. Det är ju helt klart att jag har en depression, fått det diagnostiserat också, eller hur det nu stavas..
Hur som helst, det jag ville komma fram till är att jag älskar Miraklet och att livet är totalt hopplöst, som vanligt alltså!