10-10-28

TIDEN

Det tar ett tag innan det slutar blöda, men jag är van, jag vet hur man ska göra.
Jag har börjar skära mig på överarmen, för det är blodet jag vill se, och där blöder det fortare och mer. Men nu skar jag på undersidan, och eftersom jag är van vid att det börjar blöda snabbare så skar jag djupare för jag trodde att det var för ytligt, men nu slutar det inte blöda, jag vill inte se mer blod, jag har sett så mycket jag behöver se. Om jag ser för mycket nu kommer jag bara vilja se ännu mer, skära mer, djupare. Det får jag inte. Det får inte dra till sig för mycket uppmärksamhet. Jennifer du är dum, dumma, dumma Jennifer. Du kan sånt här, fokusera nu, få det att sluta.

Jag vill inte tänka mer, jag tänker för mycket. Det är då det händer. Jag gillar det, men.. Alla andra hatar det. Det är svårt, alla gillar mig mindre för att jag mår som jag gör. Därför skäms jag.
Men vad finns det att göra? Kan ju inte helt plötsligt bara sluta må dåligt, det är omöjligt. Jag kämpar ju varje dag, men det fattar ju inte dom. Dom vet inte hur det känns. Ensamhet. Varför ska det vara såhär? Ta mig härifrån, få mig att försvinna!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0