luckypill - laughable futility

Jag har ångest, men jag orkar inte ens gråta. Nästan så jag skrattar då jag har ångest för att det är så värdelöst.

Alltså, allting. Det är värdelöst att ens känna något överhuvudtaget.

Visst är jag värdelös? Lol, det är verkligen skrattretande.

Vet ni? Just nu, precis i denna sekund, sitter jag med ångest från topp till tå, men ändå sitter jag här.

Rak i ryggen, alldagligt ansiktsuttryck, och skriver som om jag levde fullt ut.

Det är så fantastiskt att det ens funkar. Och så sjukt patetiskt. Mår man dåligt skall man ligga och gråta.

Men jag vill inte det, det är så onödigt.

Nackdelen är att ingen tror på mig, det enda dom tror är att jag sitter och hittar på, att mitt mående bara är ord, inte på riktigt.

Jaja w/e. Jag kommer inte så mycket längre nu. Jag skall bara fortsätta vara likgiltig och nollställd.

No need to worry, jag kommer inte ta mitt liv, och om det inte sker ett mirakel kommer jag antagligen inte helt plötsligt falla ihop och tyna bort. Det existerar liksom inte. Just in the best of worlds.

- Tjaba, såhär ser jag ut när jag har ångest! OHMYGOD NOOOO, jag har inget smink, jorden kommer gå undeeeer pga att folk kommer tycka jag är ful, åhneeeeej! LOL. :tired:

Om någon tycker att du har ful lär den personen ha aids i ögonen eller något. Du är kanonfin utan smink, med också. Det är du som person som gör dig fin, inte smink. Ja, jag är kärleksfull idag och spammar din blogg med kommentarer för jag är själv på pisshumör och vill tänka på något annat. Haha.