luckypill - diagnostics; not of this world
Jag tappar vettet, sinningen, kontrollen.
Jag står med händerna fulla av ingenting och kan uppenbarligen inte greppa tag i.. Någonting.
Jag stirrar ut i tomma intet fastän det är massvis med saker runt omkring mig.
HOPPLÖS.
Paniken fångar in mina tankar så de inte kommer någonstans. Dom stannar upp vid "Vad i helvete skall jag ta mig till?".
Svaret jag får från andra människor är "Ät, drick, var ute i dagsljus, öppna upp dig och ta in den hjälp du kan få."
Öh, aha. Okej. Så jag skall be om hjälp i form av lobotomi och en cell med väggar av kuddar?
Jag är inte deprimerad, det är det som gör det hela omöjligt. Med "det hela" menar jag min existens.
Vet ni varför det är så? Jo, för att allt är för bra för att jag skall ha någon anledning till att känna såhär.
Jag står med händerna fulla av ingenting och kan uppenbarligen inte greppa tag i.. Någonting.
Jag stirrar ut i tomma intet fastän det är massvis med saker runt omkring mig.
HOPPLÖS.
Paniken fångar in mina tankar så de inte kommer någonstans. Dom stannar upp vid "Vad i helvete skall jag ta mig till?".
Svaret jag får från andra människor är "Ät, drick, var ute i dagsljus, öppna upp dig och ta in den hjälp du kan få."
Öh, aha. Okej. Så jag skall be om hjälp i form av lobotomi och en cell med väggar av kuddar?
Jag är inte deprimerad, det är det som gör det hela omöjligt. Med "det hela" menar jag min existens.
Jag är inte självmordsbenägen eller har självmordstankar/planer. Jag kommer inte och vill inte begå självmord, det är så oerhört själviskt gjort. Men jag vill inte finnas, för jag vet att det inte är meningen att jag skall göra det. Jag känner det i varje andetag, hjärtslag, i varje steg jag tar.
Vet ni varför det är så? Jo, för att allt är för bra för att jag skall ha någon anledning till att känna såhär.
Jag har ett fullt normalt liv utan sjukdomar och med bra människor omkring mig. Det enda som inte är bra är mina tankar. Och tankarna är inte verkligheten, har jag fått höra.
Men mina tankar har ju tagit över, jag ser ingenting förutom alla hopplösa tankar.
Men mina tankar har ju tagit över, jag ser ingenting förutom alla hopplösa tankar.
"Men Jennifer, tänk såhär - är man deprimerad kommer det någon gång i framtiden bli bättre, det blir det alltid!"
JAMEN JAG ÄR JU INTE EFTERBLIVEN. Klart man kommer ur en depression.
Om man nu är deprimerad, vilket jag inte är. Jag hatar inte livet, jag hatar bara att jag finns i det. Däremot trivs jag inte i livet men det är en annan femma.
JAMEN JAG ÄR JU INTE EFTERBLIVEN. Klart man kommer ur en depression.
Om man nu är deprimerad, vilket jag inte är. Jag hatar inte livet, jag hatar bara att jag finns i det. Däremot trivs jag inte i livet men det är en annan femma.
H järtat värker, slår för hårt.
O m jag ligger ned kan jag se hur det slår.
P å riktigt, jag lovar att det är så.
P recis som om det slog så pass hårt så jag kan se att jag fortfarande är kvar här.
L ite som om det ville påminna mig om att den har tillräckligt med kraft för att hålla mig vid liv.
Ö nskar att jag kunde förstå vad jag skall göra för att slippa alla tankarna.
S e mitt hjärtas slag som något hoppfullt och inte som en börda.
H ur mycket mer klarar jag?
E gentligen vet jag att jag klarar det här, fysiskt. Men psyket känns som att det brakar samman snart.
T årarna måste hållas inne i kroppen, det är inte många droppar kvar innan bägaren rinner över.
E ller är det kanske så att den redan gjort det?
N u kanske det redan är för sent för att hitta en lösning.
D et kanske inte längre går att se livet på något annat sätt än det jag ser det på.
Ö verskattat. Fastän jag inte vill att det skall vara så.
D um jävla eländig människa. Men jag kan inte rå för det.
A lla tankar och känslor är en skam. Jag har inte bett om att få ha dem, bara att bli av med dem.
R ena min hjärna. Tvätta bort alla tankar, all sorg och smärta. Det vill jag göra.
M en hur mycket jag än vill det finns det ingenting att göra åt det.
I ngenting alls.
G e upp är det enda som verkar vettigt att göra. Fast det kommer inte hända. I'll stay forever, trust.
Kommentarer
Trackback
