Alltså verkligen förändrats mycket.
Jag är/pratar väldigt lite med mina vänner. Jag kollar inte min mobil lika ofta (bortsett från att jag nördar "Jewel Quest 2", man bara måste älska Sony Ericsson-spel).

Jag har 1% lust att festa.

Jag vill krypa in i ett hörn och gömma mig av tanken på närhet och kärlek. Samtidigt känner jag ett stort behov av en trygg relation. Alltid ska det vara så himla knepigt med känslor!
Jag kan planerar alla mina dagar genom att kolla mig i spegeln det första jag gör på morgonen. Ser jag något jag inte tycker om är resten av dagen planerad - vara hemma.

Jag har ju typ blivit världens ensamvarg, och det värsta med det hela är att jag inte har något emot det. Det känns som ett så sorgligt liv, men ändå vill jag inte ha det på något annat sätt.

Jaja, hur som helst ska jag iallfall försöka komma igång med bloggandet igen! Det är ju trots allt sommarlov.