Nja, nu har nog paniken lagt sig lite. Tror jag.
Jag är lugnare iallafall, man blir så jävla utmattad efter panikångestattacker, så det är jätteskönt när den börjar tona ut.
Dock mår jag precis likadant, enda skillnaden är väl då att jag inte behöver kippa efter luft och ligga i fosterställning pga sammandragningarna i hela kroppen.

Jag ska försöka hålla mig på "noll-nivå" ikväll. Inte göra något som gör att jag lägger märke till mig själv, eller hur man nu ska förklara det.
Imorgon kommer det hända saker, kommer troligtvis få övervakning hela dygnet, men det är inte säkert.
Om det nu blir så betyder det att det blir en bloggpaus.

Jag känner mig hur dum som helst som lämnar mamma i sticket såhär precis innan flytten.
Vill så gärna men min kropp bara viker sig när jag försöker stå som en normal människa.
Förlåt för att jag inte kan hålla mina löften mamma, jag måste inse att jag nog inte orkar så mycket mer än att hålla båda fötterna på jorden.