Jag skriver inläggen för att det enda som jag någonsin känt skulle kunna ge mig ork för resten av livet, är att finnas till för andra och ge dem ork och hopp.

Så, till ämnet - Sommarångesten.
Det är jättevanligt att folk får ångest inför sommaren, och för vissa andra är det väldigt svårt att förstå hur man skulle kunna må dåligt över något så "ljust och fritt".
Men för alla är det där ljusa och fria inte så kul.

Kroppen.

Det vanligaste är nog ändå hur jobbigt det känns att det är så varmt och att man då måste ha lite lättare kläder, den typiska ångesten över sin kropp, som blir outhärdlig på sommaren.
"Herregud, jag har inte kommit i form till sommaren."
"Hoppas, hoppas, hoppas att det inte blir så varmt så jag inte behöver visa mina tjocka lår."
"Fan heller att jag tänker gå ut i sommar, jag skulle avlida i långbyxor men jag vägrar sätta på mig något annat."

Sen finns det ju vissa som känner som mig också, det är inte så jättevanligt, men.. Paniken när man går i affärer och inser hur svårt det är att hitta svala långärmade tröjor, vilket betyder att jag antingen måste visa mina ärrade armar, sitta hemma eller ha på sig varma långärmade tröjor och svettas som en gris.
"Jag kan inte visa mina armar, folk kommer tro att jag försöker få uppmärksamhet. Men jag kan inte heller stanna hemma hela tiden och aldrig vara med mina vänner, då kommer de också tro att jag försöker få uppmärksamhet genom att stanna hemma och tro att alla ska be mig komma ut och bli oroliga och undra över hur jag mår. Jag vill inte uppmärksamhet, det enda jag vill är att mina jävla armar ska vara normala."

En annan grej är de som har ganska mycket smink. Självklart kan man ha smink på sommaren, men det kan bli lite komplicerat och få konsekvenser.
Det komplicerade är ögonsminket, man kan inte lattja och gå vild i vattnet utan att se ut som en demon när man kommer upp. Vissa gillar ju inte att bada och vissa låter bli att doppa huvudet, fast det finns ju folk som inte är badkrukor också. ;)
Ja okej, det finns vattenfast mascara, men jag personligen har inte haft så bra erfarenhet av att den sitter kvar när den kommer i kontakt med vatten. Eller hur som helst så resulterar det oftast i klumpiga ögonfransar.
Det som får konsekvenser är att använda foundation, eller täcka ansiktet med något annat. Det är inte en självklarhet att det blir så för alla, men när man använder foundation täpper man igen porer och man typ "stänger inne" huden, vilket då (oftast) slutar med att man får finnar, eller bara helt enkelt oren hud.
Sen kommer ju inte huden i kontakt med solen på samma sätt, så då kan man antingen få ojämn bränna eller nästan ingen alls. Och nu är det då vissa av er som tänker "Varför i all världen skulle jag sätta på mig något kladd i ansiktet på sommaren?", nej, det är väl inte så många som gör det, men det finns folk som har något i ansiktet de vill täcka, vissa har väldigt mycket acne, och andra har flammig hud, rodnader, eller bara är missnöjda med tonen på sin hud. Så, det är inte så att alla i hela världen låter bli foundationen på sommaren, och vissa av de som låter bli kan ha ångest över det, och vissa som fortfarande har foundation får ångest över hur deras hud kommer ha reagerat av en hel sommar med "instängd hud".


Ledigheten.

På sommaren är de flesta lediga under en längre period, och hur skönt det än låter så kan det vara jättejobbigt att plötsligt inte ha en dagsrutin längre.
Vad ska man hitta på varje dag? Ska man vakna rastlös varje dag? Hur ska man få in en bra dygnsrytm som är anpassad till ledigheten? Och ja, alla andra frågor man ställer sig själv, you name it.
Det kan vara extra jobbigt när man har ett instabilt mående, för då har man plötsligt så himla mycket tid till att tänka alla jobbiga tankar och ha så mycket tid för att må dåligt. Det kan olyckligtvis sluta med att man gräver ned sig i sig själv och mår ännu värre än vad man gjorde innan.
Så, till er som känner så har jag ett tips - Hitta någon slags rutin som du kan hålla i, det måste inte vara varje dag, det kan till exempel vara att du går ut på en morgonpromenad var tredje dag, att ha någon slags veckoplanering kan göra att det känns lite mer stadigt och man tappar inte lika lätt greppet om tid och tankar och andra viktiga saker man bör ha koll på.
Något annat man kan göra är att hitta någonting som man tycker är roande och som man kan göra så fort man känner sig rastlös eller börjar få jobbiga tankar. Att hitta någon slags dristraktion så man kan stanna kvar i nuet och inte glida med tankarna eller rastlösheten. Det är smart att göra en lista med några olika grejer man kan göra, fast då gäller det ju att man har den framme så man lätt kan kolla på den.
Det är väldigt svårt att komma på något man kan göra så jag tänkte skriva det som står på min lista som jag gjorde för snart två år sedan.
- Skriva något

- Messa eller ringa någon


En oskriven regel.

Ingen har sagt att det SKA vara så, ingen kräver det av dig, men ändå så känns det verkligen som att du har förväntningen på dig om att du ska vara glad och må bra.
Många sätter upp ett eget krav/måste på sig själv som egentligen inte existerar.
"Det är ljust ute, jag får ha "fina sommarkläder", jag kan bli brun, det är "varmt & skönt", jag är ledig och har inga uppgifter jag måste göra. Just därför m-å-s-t-e jag vara glad. Annars är jag otacksam, eller sticker ut i mängden och får konstiga dömanden på mig. Jag får inte vara nedstämd på sommaren, då är jag "klen" och "tar inte vara på livet" eller "njuter av nuet". Det här ska jag klara, jag behöver ju bara le och se pigg ut, det kan väl inte vara så himla svårt?"
Det är inte ett tvång, du får må precis som du känner dig, du ska inte behöva låtsas för att det känns som att ett leende är vad folk förväntar sig. Du gör precis så mycket DU orkar, inte vad någon säger åt dig att orka.
Det är du som bestämmer hur pass dina känslor eller behov styr valen du gör. Se bara till att vara dig själv till lags, självklart utan att medvetet såra någon annan, haha.

---

Nu blev det här ett väldigt långt inlägg, men det betyder ju bara att man fått med ungefär det man vill få med.

Några saker behöver ni veta när det gäller texter jag skriver.
Det är att jag skriver utifrån vad jag tycker, känner, tänker eller tror.
Det går att tolka en enkel mening på många olika sätt, så vissa kanske tror jag är dum i huvudet och helt ute och cyklar, medans vissa verkligen kan känna igen sig i vissa delar av texterna jag skriver.
Jag har en ram kring mina texter, det är några saker jag inte vill skriva. Först och främst vill jag aldrig någon något illa, döma någon, påpeka fel hos folk eller helt enkelt vara elak. Så det ska ni ha i minnet.
För det andra så vill jag inte att det ska bli för personligt, jag är ganska öppen med mitt mående (annars skulle jag aldrig kunna skriva dessa texter), men jag kan inte skriva vad som helst på en internet-sida som vem som helst kan hitta.
Det tredje är att utgå ifrån mina tankar och vad jag tänker att andra kan känna, så det jag skriver är inte precis exakt hur det är för alla, det är inte heller så att jag vill sätta igång för mycket tankar hos andra, utan bara försöka dela med mig av diverse känslor. Och som jag sa i början, jag skriver inte för att få uppmärksamhet eller "medlidande", jag vill bara ge andra en chans att se lite hopp i sin vardag eller dela med mig av saker som kan få en att må bättre, eller, som i denna text, skriva så de som känner sig/tänker på det sätt jag skriver inte känner sig som om den var ensam på hela jorden.

Då var det slut på detta inlägg, hoppas jag bidrog med något bra.