luckypill - soothe my pain
Tanken av vad jag har blivit ger mig panik. Jag hatar det, jag vill inte vara sådan.
Sen när blev allt så främmande?
När blev alla ljud så obehagliga?
När fick jag behovet att alltid vara beredd på att försvara mig?
När blev det alla människor och ljud utomhus så många och stressande?
Sen när fick jag anledning att isolera mig för att jag känner mig så äcklad?
Och varför i helvete känns allt så överdrivet hopplöst?
Jag har blivit så nojig, orolig, bevakande och uppmärksam på minsta lilla ljud eller rörelse.
Jag vill vara normal, inte såhär, mitt huvud och min kropp får mig att tro att allt omkring mig är fientligt.
Fan för det här, fan, fan, fan.
Jag tappar all ork när jag ser mig i spegeln, ändå är jag beroende av den. Hatar vad jag ser men kollar mig i spegeln jätteofta i hopp om att någonting ska ha ändrats.
Det är en av anledningarna till att jag sover/bara ligger i sängen så mycket, mitt täcke låter mig slippa synen av mig själv.
Varför är jag så stört missnöjd med mig själv?
Det är ju inte ens normalt att vara så pass självhatisk utan att överdriva, det är det som tär på mig som mest. Att det faktiskt är så här.
Sen när blev allt så främmande?
När blev alla ljud så obehagliga?
När fick jag behovet att alltid vara beredd på att försvara mig?
När blev det alla människor och ljud utomhus så många och stressande?
Sen när fick jag anledning att isolera mig för att jag känner mig så äcklad?
Och varför i helvete känns allt så överdrivet hopplöst?
Jag har blivit så nojig, orolig, bevakande och uppmärksam på minsta lilla ljud eller rörelse.
Jag vill vara normal, inte såhär, mitt huvud och min kropp får mig att tro att allt omkring mig är fientligt.
Fan för det här, fan, fan, fan.
Jag tappar all ork när jag ser mig i spegeln, ändå är jag beroende av den. Hatar vad jag ser men kollar mig i spegeln jätteofta i hopp om att någonting ska ha ändrats.
Det är en av anledningarna till att jag sover/bara ligger i sängen så mycket, mitt täcke låter mig slippa synen av mig själv.
Varför är jag så stört missnöjd med mig själv?
Det är ju inte ens normalt att vara så pass självhatisk utan att överdriva, det är det som tär på mig som mest. Att det faktiskt är så här.
Jag önskar från djupet av mitt hjärta att jag skrev det här för att få snäll uppmärksamhet, eller för att få folk att tro att jag mår sämst i hela världen, eller att allt jag skrev bara var ironi.
Men det gör jag inte, jag orkar ju knappt ens bry mig om andras åsikter om mig längre (nej, det där var inte ett "fritt fram att vara elaka"), jag VILL bry mig, jag VILL känna mig trygg, jag VILL kunna må bra och vara fri från mediciner.
Åh, det kanske det är! Jag kanske är så här nedstämd pga min nya medicin. Man får ofta en jättejobbig svacka när man börjar ta anti-depp.
Jag håller tummarna mina för att det här ska vara över inom 2 veckor.
Jag är så oerhört tacksam över att jag har så fina vänner, fast än jag är krånglig att känna.
Skrev till Felix att jag kanske inte orkade gå ut, och då övertalade han mig och sa, väldigt kortfattat, "du duger som du är", då kan man ju inte bara sitta kvar hemma och uggla.
Men det gör jag inte, jag orkar ju knappt ens bry mig om andras åsikter om mig längre (nej, det där var inte ett "fritt fram att vara elaka"), jag VILL bry mig, jag VILL känna mig trygg, jag VILL kunna må bra och vara fri från mediciner.
Åh, det kanske det är! Jag kanske är så här nedstämd pga min nya medicin. Man får ofta en jättejobbig svacka när man börjar ta anti-depp.
Jag håller tummarna mina för att det här ska vara över inom 2 veckor.
Jag är så oerhört tacksam över att jag har så fina vänner, fast än jag är krånglig att känna.
Skrev till Felix att jag kanske inte orkade gå ut, och då övertalade han mig och sa, väldigt kortfattat, "du duger som du är", då kan man ju inte bara sitta kvar hemma och uggla.
- Dis is moi December 2010!
Kommentarer
Trackback
