Nu vart det ett tag sedan jag bloggade (igen), naughty girl. ;(
Men jaa mamma har min data igen, lol måste sköta mig så jag får tillbaka den.

Ang. mitt senaste inlägg så ja, jag kom iväg till skolan! Dagen efter också, sen gick det inte..
Har legat hemma i min säng som vanligt. Böjar typ bli alltför deprimerad likgiltig. 

I tisdags träffade jag sjuksystern för att se hur allt står till med mig, haha. Allt var i sin ordning och jag hade en väldigt perfekt "växt-kurva".
Med tanke på att vi vägde mig fick jag också reda på att jag gått ner 9 kg på ungefär en månad, kunde inte låta bli att vara så glad över det att jag tillslut blev utmattad av all glädje, vilket resulterade i att jag stannade hemma i sängen.
Soooo here we are.. Tror aldrig förut jag mått som jag mår nu. Är knappt ens ledsen, och jag är inte självmordsbenägen, jag är bara så trött på att finnas. Det är inte så deppigt som det låter, jag lovar. Ber iallafall om ursäkt för det. MEN. Jag har bara tappat typ hoppet, orken och livsglädjen.
Därför ligger jag i sängen hela tiden. Dessutom så behöver jag inte träffa människor, vilket jag oftast får ångest av pga att jag tror jag är ogillad.

Men hur jag än gör kommer ångesten fram titt som tätt. Går jag ut får jag ångest, går jag inte ut får jag ångest. Äter jag får jag ångest, äter jag inte får jag ångest. Den jobbigaste momentet är ändå ångesten över hur lite jag bryr mig, hur meningslöst allt känns.
Det är ingen mening i att gå ut och röka eller gå till skolan eller umgås med mamma eller spela gitarr eller i allt annat som bygger upp en vardag.

Förlåt för att jag tynger er med något som verkar värre än det är. Jag har ingen dödslängtan, jag vill bara vara i någon slags koma, slippa känna något, men fortfarande vara i livet. Eller något.
Jag är nästan helt säker på att det här bara är en fas som jag snart tagit mig ur, i'll just keep fighting!


- Lol var så jävla gullig när jag var liten, haha!