SItter just nu i skolan och lyssnar på musik.
Försöker ta vara på nuet, vet inte hur jag skall göra annars. Liksom, när något ändras och man inte hann finnas i det man precis förlorat blir man så besviken på sig själv, så jag tänker verkligen försöka leva i stunden.

Det är bestämt att jag stannar på avdelningen några veckor till, är svag och nere. Lite för mycket för att tro på eller klara av någonting.
Jag behöver känna lite trygghet ett tag till. På kliniken är jag skyddad från mig själv och mina dumma handlingar.
Men skall försöka ha nattpermissioner och vara hemma lite. Skall även gå i skolan varje tag och hålla kvar greppet om ett "normalt liv". Vilket jag förhoppningsvis har en gnutta kvar av, hehe.